Men det finns ju inga jobb.

Say whaaat?! 
 
 
Jag är den typen av människa som ALDRIG skulle kunna vara arbetslös och leva på a-kassa och gå hemma om dagarna. 
Dem få gånger jag varit sjukskriven har jag klättrat på väggarna hemma och blivit så galet rastlös och verkligen nästan blivit galen.
Jag som varit arbetssökande nästan hela mitt vuxna liv, jag har alltså trots att jag haft timanställningar sökt jobb på fler olika ställen för att kunna få till så gott som en heltidstjänst fast på olika ställen, sett att det visst finns en massa jobb.
Problemet sitter ju bakom datorskärmarna. (individen själv.)
 
Folk (många, inte alla) är ju så förbannat lata nu för tiden och förväntar sig nästan att jobben ska komma till dem, gärna jobb som är hetid, dagtid och lediga helger med fast månadslön, och att söka ett jobb på te.x Mc Donalds kommer inte på frågan för "vända hamburgare vill man ju inte göra". (jo jag har hört den kommentaren.)
 
Folk har blivit så jäkla fina och kräsa och vet ni, sånt får mig att kräkas. 
Jag blir så arg och samtidigt ledsen, mest för att dagens ungdom/unga vuxna är så förbannat bortskämda och lata, kommer inte bli en lätt framtid för dem kan jag tänka mig tyvärr :/
 
Nej du får inget jobb om du inte söker jobb.
 
Ett jobb på Mc Donalds eller på en städfirma ÄR en fot in i arbetslivet vilket ser 100% bättre ut på ditt cv än att du varit arbetslös en längre tid utan en bra förklaring.
 
Just nu jobbar jag på Taxfreen på Skavsta, timanställd, men jag söker ju fortfarande fler olika tjänster samtidigt! 
 
Nu vill jag inte trampa folk på tårna med detta inlägg, inte alls, utan menar att fullt friska människor finns det jobb åt, dem skulle kunna börja jobba imorgon, om dem tog tag i sin jäkla lathet.
 
Taggar: Arbete, Jobba, arbeta, tankar;

Kommentarer :

#1: Petra

Håller med dig till viss del, men det finns ändå många där ute som gör allt de kan men ändå står utan!

skriven
#2: Linnea

Tänker lite likadant. Man måste ta jobben som finns och sen jobba där ifrån!

skriven
#3: Annorlunda

Psykisk ohälsa! Vi ska bekämpa den!Vi måste börja ta psykisk ohälsa på allvar!
Alltså verkligen. Mina problem och min historia har sett helt annorlunda ut, men faktum kvarstår som du säger att vi måste acceptera även psykisk ohälsa. .. Det är absolut ett viktigt ämne och det kommer ta lång tid att komma ifrån oförståelsen och kommentarerna om att "rycka upp sig". Men man måste också börja någonstans, i det här fallet kan det vara just att våga prata om det. .. Någonting som därför blivit viktigare med åren är att försöka acceptera att det inte alltid är det fysiska som satt stopp i olika situationer. Det är dock någonting som inte är lätt, speciellt inte i det samhället vi lever i idag. Ligger du hemma med en ilsken migrän, feber eller halsfluss finns det ingen som ifrågasätter varför du inte gått till skolan eller jobbet den dagen. Att sjukanmäla sig är vid sådana tillfällen socialt accepterat.
Att däremot sjukanmäla sig på grund av att man ligger hemma med bottenlös ångest är däremot inte socialt accepterat. Detta är någonting som måste förändras. Vi måste lära oss att ta psykisk ohälsa på lika stort allvar som fysisk ohälsa. Förstå att den orsakar precis lika mycket svårigheter. .. Men jag hoppas, hoppas verkligen så jävla mycket att vi ska komma ur det här stadiet där psykisk ohälsa är någonting man måste skämmas för. Att det ska sluta vara någonting som vi inte vågar prata om. Så att mina barn den dagen de mår psykiskt dåligt, vilket jag hoppas att de aldrig någonsin ska behöva göra, ska våga komma till mig och säga som det är istället för att skylla på magont eller halsont som de egentligen inte har. Det är långt dit och krävs otroligt mycket för att lyckas nå dit. Men det går, det måste gå.

skriven

Kommentera inlägget här :