Besök på lasarettet

I söndags var vi i Trosa med Mickes föräldrar. Harry skötte sig exemplariskt och sov mkt av dagen. Vi åt sedan mat hos oss och fixade lite innan vi åkte med svärföräldrarna hem en sväng för fika och hämta verktyg. 

Det var då gnället från Harry började. En missnöjd unge som från ingenstans även kräktes en del. 
När vi sedan kom hem så tempade jag honom och det visade sig att han hade 38.7 i temp, inte konstigt han var gnällig eller kräktes. 

Ringde 1177 och rådfrågade vad vi skulle göra, och sen höll vi koll på tempen kommande natt. 
Då den sakta men säkert gick neråt så avvaktade vi och blev kvar hemma över natten. 

På morgonen ringde jag till barnavdelning här i stan då den bara är öppen dagtid (vi har inget barnsjukhus här i Nyköping sen många år tillbaka, väldigt dåligt). 
Fick en tid rätt omgående så jag och Harry åkte dit.
Fick jättebra bemötande och alla sköterskor och läkare var så gulliga och trots lite feber så Charmade Harry alla han mötte :)

Det togs prover av blod och urin, lyssnade  på hjärta och lungor, kollades öron och hals och klämdes och kändes på honom. 

Förmodligen är det en jobbig förkylning han har bara så vi har några lugna dagar framför oss hemma. Tempar med jämna mellanrum för att hålla koll så inte febern dyker upp igen. 

Och idag kommer storasyskonen hem igen, som vi längtat! 


Största rädslan!

Den största rädslan i nuläget är att Lilleman ska bli sjuk, såklart. Jag misstänker att han har en liten förkylning i kroppen då han sovit mkt oroligt senaste nätterna och varit lite snorig. 

Tack och lov verkar det stannat där.

Ett så litet barn ska ju inte vara sjukt kan man tycka men med storasyskon som nu börjat skolan och kommer dra med sig baciller hem så är det ju näst intill oundvikligt. 

Så nu håller vi tummarna att den där förkylningen förblir liten och att vi slipper feber och sjukhusbesök. (Främst då för att Nyköping valde att lägga ner barnavdelningen här hos oss så då får man ju ta sig till Eskilstuna om det blir något akut med liten). 


Ensamstående= Enastående

Jag har många gånger innan jag flyttade från barnens pappa funderat över hur i helsike man ska hinna med allt som ensamstående. Hinna jobba, ge barnen dem uppmärksamhet dem vill ha samtidigt som allt här hemma ska hinnas med.
Från början så stressade jag en jäkla massa, och då menar jag hela tiden. Ville absolut inte att barnen skulle behöva vara på skola/dagis för länge så man flängde runt som en galning för att så fort som möjligt hämta barnen. Man handlade och sen var det ju bara att brumma hem och påbörja maten/tvätten/städningen och alla andra måsten.
 
Tids nog så insåg jag väl att lite skit i hörnen gör ju inte så stor skada, och om barnen får äta gröt och smörgåsar då och då till kvällsmat istället för riktig husmanskost, det gör dem inte heller illa. (Då dem får ordentlig mat på skola/dagis)
 
Ibland är det rätt skönt att släppa lite på tyglarna och tillåta sig själv som mamma att faktiskt vara lite lat och ta lite genvägar, just för att få en fungerande rofylld vardag att funka så bra som möjligt!
 
Trots gröt och mackor då och då så blir det nog folk av dessa 2 tids nog;)
 
 
Så till alla er andra som är ensamstående vill jag bara säga att ni är Enastående!
 
 
Taggar: Enastående, Ensamstående, atträckatill;