Del 2 :)

Och här har ni då den 2a krönikan jag skrev :)
 
En vanlig dag, då jag jobbar, ringer klockan 04.55, men jag börjar alltså inte förrän 07.00. Då går jag upp ensam, gör i ordning min frukost till jobbet och packar matlådan till lunchen. Matlådan består av rester från någon tidigare dag. Den här dagen blev det hemlagad potatissallad, gjord på överbliven färskpotatis, två olika bönsallader och helgrillad fläskfilé som blev kvar efter midsommarafton. Ser fram emot lunchen.

Som innan-jobbet-frukost tog jag mig en Naturdiet-shake. För er som inte vet vad en sådan shake är kan jag förklara det med att det är en surrogatmåltid i pulverform som blandas med vatten. Den består bland annat av proteiner, mineraler, näringsämnen, något annat onämnbart och till sist något kemiskt smakämne. Det smakar alltid lika illa. Idag prövade jag en ny Kermit-grön sörja som påminde i smaken om päron. Tyckte den var riktigt god.

Denna fastfood frukost är mina 3 minuters egentid innan första barnljudet kommer. Det är små joddlingar från övervåningen och några små Da Da. Därefter brukar det komma Mama och så även denna morgon.

Uppför trappen till Eltons rum för att hämta ner och göra i ordning honom för en heldag på dagis. Dock inte idag. Halvvägs upp i trappen möts jag av en känd doft. När jag gick in i hans rum sitter han i sin säng och ler, med öppen pyjamas och brunt klet upp till armhålorna. Sanering! Sprucket tidsschema.

Äntligen en klädd Elton och dags för nästa utmaning, väcka Nova. Denna sjusovartjej som gärna sover fram till åtta-nio på dagarna skall nu startas upp. Här är det tvättning, tandborstning, påklädning, håret ska sättas upp, insmörjning av diverse krämer på torr hud och sedan en liten antihistaminhutt för att lindra hennes överkänslighet mot myggbett.

06.25 så är det dags för färden mot dagis. På med skor och tröjor sedan ut till bilen för att lastas in.
Kissnödig! Skit, vi är redan sena. Spänner fast Elton fram i barnstolen,iväg till entrén igen låser upp ytterdörren och rusar in på toa, ner med Novas brallor och upp på toaletten med henne. Inser då, LARMET, rusar tillbaks till ytterdörren och hinner larma av innan helvetet brakar löst. Färdig, hör jag från toaletten, tillbaks till Nova.

Nästa försök lyckas bättre. Nu sitter de båda fastspända i bilen. Och vi är äntligen på väg till dagis. Då är det bara lämningen kvar.

Äntligen framme vid dagis. En resa utan tjat och gnat från de små. Ur med ungarna och in med dem på dagis. Stressad, ska vara på jobbet om 15 minuter och vet att de två små känner av min stress och blir extra mammiga just nu. Det ska kramas, pussas och tröstas, sen smita ut från dagis och vinka som en galning från bilen, men vad gör man inte för sina söta små solstrålar.

Gasar lite extra för att inte komma så många minuter för sent. Sladdar nästan in på gården till jobbet, parkerar bilen och rusar in.

Då, då kommer jag på det! Lunchlådan och frukostmackan, de står kvar hemma på köksbänken. Jag, den morgonstressade tvåbarnsmamman får vara glad för den tidigare Kermitgröna shaken.
Taggar: Mitt liv, Sommarkrönika, Text;

Livets vändpunkt


Jag, en 18-årig okysst student, helt omedveten om hur livet som mamma skulle bli. Under ett turnéjobb i Tyskland med Magnus mellan jul och nyår 2005 kände jag att någonting inte riktigt var som det brukade. Försenad mens och humöret som en berg- och dalbana. Kroppen betedde sig absolut inte som den brukar. I turnébussen hällde jag upp ett glas Baileys och började smutta på det. Så illa hade aldrig Baileys smakat förut. Olikt mig.

Efter hemkomst från Tyskland och fortfarande ingen mens så var stunden kommen. Besök hos apoteket, graviditetstest inhandlades. I teststickans fönster visade sig ett starkt plus. Så starka plus har nog aldrig visat sig på ett graviditetstest. Tankarna på vad man borde, kunde och offrade snurrade runt i huvudet när jag/vi till slut bestämde mig/oss för att vi skulle ha ett barn.

Månaderna gick, magen blev större och studenten närmade sig. Äntligen kunde jag bära tunnare kläder och visa upp kulan som växte sakta men säkert. Folk tittade, klappade och en del blickar på mig sa att jag inte var klok. Äntligen skolavslutning och jag tågade ned till stadshustrappan stolt bärande på mitt barn.

Graviditeten gick som på räls, jag mådde toppen hela tiden trots en väldigt varm sommar. När beräknad födsel för barnet infann sig hände inget. Dagarna flöt på och bebisen hade det bra där i magen och inga planer på att komma ut till oss här utanför.

När fem dagar hade gått, de fem längsta dagarna i mitt liv, så kom äntligen Nova ut till världen utanför magen. Förlossningen gick bra. Både jag och Nova mådde bra efteråt.

Det jag inte visste då var att denna lilla tjej, liten och skör, skulle växa upp till den bestämda lilla fröken hon är idag.

2008 var det dags för nästa plus på graviditetsstickan, lilla Nova skulle bli storasyster. Jag och Magnus skulle bli tvåbarnsföräldrar. Denna graviditet var tvärtemot Novas. Foglossning som inte var av denna värld och en kropp som påverkades på alla negativa vis. Var tvungen att sluta jobba på mitt nya jobb efter bara några veckors heltid. Denna gång var jag höggravid på vintern så mammavinterkläder var att införskaffa. Raka motsatsen mot linne och kjol som jag bar hela graviditeten med Nova. Inte lätt att i Nyköping hitta en vinterjacka i storlek militärtält.

På morgonen fem dagar innan barnet var beräknad så startade värkarna. Ringa Magnus som var på väg till  tåget som skulle ta honom till jobbet. På kvällen kom vårt andra barn. Denna gång blev det en liten Elton, som av Nova började kallas för lillasyster.

Nova och Elton är som syskon brukar vara, de älskar varandra, bråkar ganska mycket med varandra och har toppenkul ihop vissa stunder. Nu i sommar älskar de att vara ute tillsammans och lek på våran tomt i både sandlåda och pool.

Fler barn? Nej inte just nu, två barn räcker bra. Nu vill jag göra karriär! Jag vill ha en bra framtid både med utbildning och ekonomi innan det kommer fler barn till världen.

Jag var 19 år när jag fick Nova, idag är jag 23 år och tvåbarnsmamma. Vi har flyttat till hus och snart bott här i ett år. Jag har äntligen börjat jobba efter mammaledigheten. Nu under sommaren full tid sen blir det på timmar. Jag har klivit in i Svensson-livet. Välkommen!

Kanske finns det någon där ute som vill ha en tvåbarnsmor anställd hos sig som ibland är borta för  för att vara hemma med sjukt barn? Då har ni mig, här finns jag.
 
Detta var alltså den 1a av 2 krönikor jag skrev till SN (sörmlandsnyheter) sommaren 2010.
 
Någon som vill läsa den 2a?
Taggar: Mitt liv, Sommarkrönika, Text;