Up&Down

Ja fy fasiken hörrni...... för all del att jag mått rätt skapligt trots en ömmande mun, men så kom kallsvettningarna och så kollapsade magen totalt. Igårkväll när jag kände att imorrn kan jag äntligen åka och jobba igen, ja då brakade helvetet loss. Spenderade mer eller mindre hela natten på toan, kallsvettades och magen lät som en hel skördetröska.
 
Tidigt imorse var det bara att inse att det inte skulle bli någe jobb, funkar ju liksom inte när man är konstant skitnödig och det bara rinner. (ursäkta ärligheten)
 
Messade exet så han och barnen var på apoteket och så köpte dem Proviva dryck åt mig, så nu hoppas vi att detta ska bli bra igen, har ju snart semester och det vore ju trist att inleda den på detta sketna vis ;)
 
 
Idag har jag även skurit ner lite på värktabletterna, vilket helt klart känns i munnen, men vill vara lite snäll mot magen och då får man tåla smärtan som blir :/

Ett litet ingrepp

 
 
I förra veckan fick jag smärta i käken och halsen, utvändigt. Gjorde ont när jag vred på huvudet eller tog mig på halsen.
Tänkte att det kanske var en förkylning och avvaktade helt enkelt. I helgen blev det allt värre och till slut la jag ihop 1+1 och insåg att det var visdomstaden som spökade och att jag förodligen fått en inflammation som spridit sig till halsen.

Har haft problem med den tanden förr nämligen.
 
Igårmorse ringde jag tandläkaren och fick en tid ganska omg, väl där så tog dem kort och kollade på tanden och å säger tandläkaren : vi får dra ut tanden.
Min reaktion var ju såklart: vadå nu direkt?
 
5 min senare var ingreppet färdigt och jag fick gå hem. Fick penicillin utskrivet då jag blir rätt dålig av dessa ingrepp och så var det bara ringa jobbet och säga att jag skulle bli hemma i 2 dagar.
Igår fick jag i mig nästan enbart flytade föda, om jag rest mig upp för fort och gjort någonting så har såret börjat blöda en massa. Så man tänker sig för en hel del.
På kvällen vid 20 ungefär vågade jag mig på att äte några smörgåsar.
 
Natten har gått bra men när jag idag vaknade så är jag förkyld.
 
Idag bli det en lugn dag hemma, ska till apoteket en sväng och köpa bakteriedödande munskölj. Sen kanske jag åker förbi min brors nya (första) längehet och kollar läget!
 
 
 
 

Men, längtar du aldrig hem?

Den frågan får jag rätt ofta, och oftast av dem gamla på jobbet faktiskt.
Som många vet så kommer jag från Polen, är född där och kom till Sverige med min mamma när jag var 6år gammal.
Min Biologiska pappa bor kvar i polen, han valde (tyvärr???) spriten framför familjen så honom har jag inte haft någon som helst kontakt med sedan jag var väldigt liten. Inget som jag lider av heller då jag har den bästa "pappan" som man kan ha här hemma nu!
 
Mammas man, som varit med sen jag var tonåring (och en pain in the ass). Men han har alltid varit rättvis och behandlat oss alla barn likadant. Ärlighet föder ärlighet och tyvärr så har ju jag en tendens att vara lite för ärlig vissa stunder, på gott och ont :)
 
Han är barnens morfar och det har varit en självklarhet enda från dag 1. Världens bästa morfar!
 
 
Och så till rubriken, ja många undrar rätt ofta om jag inte längtar hem, hem till Polen. Och visst längtar man, såklart man gör när man har släkten där nere. Mormor och morfar som tyvärr blir äldre och skruttigare. Att man inte kan åka och hälsa på hur ofta man vill.
Helst av allt skulle jag vilja ta mig ner dit en gång i månaden, att flyga går ju snabbt och är smidigt men sen ska man ju ta sig från Gdansk till Torun också och det kan ju bli en dyrare historia om man åker oftare.
Jag och Morfar när vi var i polen i början på sommaren♥
Jag och Mormor♥
 
Ja så här har ni liten del av mitt liv, blod är INTE tjockare än vatten♥